Tre matcher kvar i Div 2. Fyra matcher kvar i P19. Vi satsar på samtliga vinster och summera säsongen snyggt. Mot Västervik blir det toppen mot solklara botten. I P19 blir det en match mot obesegrade Guif. Det vore fantastiskt att få in två vinster inför kommande förhoppningvis GULDHELGEN där Maserhallen blir fullsatt sista herrmatchen för säsongen 11 Mars 15.00 mot HK Miffe.
Men först och främst långresa där Erik Dylin snackar upp bortamatchen mot Västervik:
3 matcher kvar, 6 poäng till godo. Vi sätter oss i bussen på söndag för en 5-timmar lång bussresa ner mot Västervik, men vad gör det när vi har möjlighet att säkra en plats i Div 1?
Förra säsongen föll vi i kvalet mot Uppsala HK och för min egen del som funderat över om karriären skulle vara då var det en tomhet som fyllde kroppen direkt efter matchen, ledarstaben ställde in efterföljande träning vilket lämnade mer tid för reflektion.
Var det såhär det skulle sluta? Vem är jag nu? - Nej, så här ska det inte få sluta, jag minns att jag på efterföljande träning sa direkt till coach Andreas: ”Jag kör en säsong till, vi ska upp!” Det brann i blicken på oss båda över en handskakning, där fanns det ingen tomhet längre, på vare sig mig eller han utan mer en överenskommelse om att så ska det bli. Det var väldigt tydligt att resterande medlemmar i klubben hade känt exakt samma sak. VI SKA UPP.
Det har varit 19 tuffa omgångar för att ta oss hit, men det är nu det verkligen startar. Vi har 60 minuter på oss att ta fram allt vi kämpat för under försäsongen/säsongen med backträningar, kettlebell-övningar, skador och en hel del svärord. Jag har ställt in siktet på att dessa 60 minuter i Västerviks Sporthall skall vara vackra, inte kanske inte spelmässigt, mer poetiskt vackra.
Jag vill verkligen att vår lagkapten och BHK’s fanbärare under många år, Filip Flink, ska få vara med om när Borlänge Handbollsklubb får ett herr-lag på elitnivå igen. Det har han förtjänat och man märker på karln att det enda som får hans kropp att färdas i korrekt färdriktning just nu på träningar och matcher är just det, att det ska bli få sådär härligt vackert och poetiskt.
Vi har även en Samuel Dahlin som fostrad med BHK-välling sen barnsben som jag själv träffade första gången när han som pojkspoling sprang in på planen och tränade skott under vattenpauserna i distrikslagets träningar och inte alls var sugen på kliva av när pappa Magnus skrek ”Samuel, ge f*n i bollen nu!”. Den godisglada pojken leder nu skytteligan. Några kilo lättare och nu en fantastisk klok handbollsspelare och nyckelspelare i det BHK-lag han beundrat själv i så många år som godisglad pojk.
För min egen del så har säsongen varit som en bergochdalbana både mentalt och fysiskt. Det är inte varje gång man lämnar Maserhallen under veckorna nöjd med sin insats efter träningar och matcher när man känner att man har mer att ge, men samtidigt så hamnar jag varje gång i känslan av att jag längtar tillbaka till hallen, framförallt till omklädningsrummet. Det är sån härlig känsla i den här truppen och jag är inte alls orolig över att det blir tråkiga 10 timmar i en buss till helgen…
27/4 2014 - Borås, det var senast jag fick fira en uppflyttning till Div 1 med en klubb. Precis som nu så var det i BHK-färger. Men då bestod stommen av grabbar födda 1992, när vi nu har chansen igen så är det bara jag själv som står på banan från den tiden, det finns något poetiskt vackert i det också, 30-åringen som vägrar ge upp….eller nåt.
Men jag vill det här, det är bra för klubben, för staden, men framförallt för hela Dalarna. Hur ska vi annars stoppa plundrandet av våra talanger?
I min åldrande skalle så finns det bara en vision: Datumet 5/3 2023 ska få en lika stor betydelse för mig som 27/4 2014. På söndag så ska vi ta chansen att ge allt för att få fira tillsammans med er, vår härliga publik med BHK-Oilers i spetsen under/efter hemmamatchen 11/3. Det finns inget annat, i alla fall inte för mig och jag vet att mina lagkamrater håller med.
Nu kör vi! /Dylin
